Tisdagskväll och jag är tillbaka.

ni förstår, när man lever en 17årings liv så är det ganska enformigt om inte kärleken har hunnit ifatt en. Men jag har tröttnat på vinfyllor med deppig musik i bakrunden, jag har tröttnat på hjärtesorg och att vilkorlöst hänga ut sig själv till någon som aldrig fångar en på rätt sätt, jag har tröttnat på plugg och stress, jag har faktiskt tröttnat på det mesta som har med en 17årings liv att göra, jag vill för det mesta bara fylla 18, ta stundenten, dra till mitt älskade gbg och börja jobba NU PÅ STÖRT. 
 
 
Just nu sitter jag i min säng och lyssnar på melissa horn, läste nyss ut Michaela Fornis bok ''Om Att Älska'' och som vanligt fångade varje mening mig. Vet inte om man kan lita på någon som inte är en själv men när hon beskriver den där första kärleken och den där första hjärtesorgen, tar det bara tag och sen är man fast vid resten. 
 
 
Forni skriver:
- Det är läskigt, säger jag och rycker på axlarna.
Han skrattar - vadå läskigt?
Ja, säger jag och gör en paus.. Tänk om vi börjar tycka om varandra jätte mycket sen går det åt helvete?
Han svarar snabbt.
Ja, tänk om? Men tänk om det inte gör det?
Jag tar ett djupt andetag.
 
För såhär är det. Man kan backa hur många steg som helst så fort någon annan tar ett myrsteg fram. Man kan ta upp händerna i protest och backa bakåt som om hela ens kroppspråk säger ta det jävligt lugnt nu,jag kom inte hit för att någon skulle ta mitt hjärta och långsamt köra ner en hel hands sylvassa naglar i det. Det har hänt för många gånger.
 
 
Så kan man göra.
 
 
Eller så springer man fram och hoppar upp gränsle och börjar skratta medan man kysser honom.
 
 
det är ungefär som att välja mellan att alltid ha grå himmel eller välja strålande sol med risk för regn. 
Ni fattar väl hur lätt det valet är, ellerhur.?
______________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
 
visst är det så fruktansvärt sant så man tappar andan? hur någon kan sätta ord på känslor och även få det att låta så vackert?
 
 

RSS 2.0