gymnasiet?

det blev verkligen värre med tiden, det blev som ett sår som blev större och större, något som jag trodde jag var tvungen att vänja mig vid och nu på sista tiden har det blivit jobbigare och jobbigare att kliva upp på morgonen och det börjar bli standard till att gråta kvällen innan, & tro det eller ej, men under dom här 1 och en halv terminerna har jag fått mig själv att se ner på mig själv mer och mer, jag har börja tänka på om jag verkligen är så efterbliven som dom säger, och som att jag är dålig på det jag älskar, att skriva speciellt.
 
tänk er att varje morgon komma till ett ställe där man möts utav arga blickar och människor som fnyser åt än när man kommer inanför dörren, lärare med favoritelever, lärare med fördommar, lärare som inte kan något om det dom lär ut, lärare som inte informerar & till det värsta, lärare som klankar ner på en psykist. jag vet att jag inte varit den BÄSTA eleven i skolan, men jag vet också att jag jobbat häcken av mig, jag vet att när dom sagt åt mig att skärpa mig har jag gjort det. Jag har svårigheter inom att lära mig och jag vet vart jag ligger, det gör dom med, men det spelade tydlingen ingen roll, då var jag 'efterbliven' eller bara ' dum i huvudet'.
 
 
Gymnasiet har fått mig att inse hur mycket man kan hata sig själv för att man är sämre än alla andra, hur viktigt det är att man trivs på skolan och hur mycket FEL personer det finns inom läraryrkerna, jag tycker verkligen att om man ska jobba med ungdommar ska man gilla sitt jobb, speciellt när dom vet att ungdommar har det svårt utanför skolan också, ungdommen är en svår tid & det tycker jag att dom också borde veta och om inte brode dom få kännedom om det. 
 
En mycket arg och upprörd judith skriver av sig.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0