när slutade vi att vara vi?

 Det har varit trasigt och fult och vi har trampat ner oss i smutsen. Vi har försökt att förändra varandra, vi har försökt styra allt åt fel håll och vi har glömt bort allt det som vi lovade att inte glömma. Ingen av oss kan sätta fingret på vart vi riktigt gick sönder. Men vi vet båda två att vi tappade bort varandra för länge sen. Men vi har hållit fast krampaktigt. Vi har svettats, gråtit och skrikit för att det här inte ska hända. Men när det väl händer så vet jag hela vägen in i ryggraden att det är det enda rätta. 

för egentligen, man vill ju bara att det ska vara okomplicerat som det var för längsen (eller var det nånsin det?) men det var det inte. För även om man tänker att jag står ut med lite ont i hjärtat bara jag får leka med hans nyvakna hår. så står man inte ut för länge. För när de tillfällerna som gör illa hjärtat blir lika många som de som får de att ta dubbelslag. Då är det inte roligt länge. Och okomplicerat har det faktiskt aldrig varit,men förut gjorde det ingenting. Man börja undra hur många fler timmar av ont i hjärtat ens lilla kropp klarar av. Och inser att man kanske måste göra så att det försvinner. Tänker att även om det känns omöjligt så kanske man i slutänden blir lyckligare om man slutar ligga och pussa på hans trasiga axel. glöm inte bort det.

jag har dammat av mitt hjärta. Och det har sakta vågat att slå, slag för slag i bröstet igen. Det känns varken ihåligt, tomt eller trasigt mer. Och jag antar att jag måste vara med någon som får det att gnistra. Någon som får mig att vilja. Jag vill våga låta dina ögon borra hål i mina. Och jag vill våga gå rak i ryggen in i något slags liv där jag passar in.Ena sekunden så är jag överlycklig och sen så är jag förvirrad igen. Men jag antar att det är så livet är. Kaosartat och fantastiskt samtidigt.

 

för mig handlar det om att snöra på sig sina finaste klackar och dansa hela natten för att sedan stapla hem barfota morgonen efter, att lyssna på musik som får mig att rysa längst in i ryggraden, att sitta tyst bredvid en vän och ändå få allt sagt, det är tonåren som leker med oss och även fast vi vill prova allt och göra saker vi inte gjort innan, så finns det inget som skrämmer oss mer än just den tiden.

 
 

Kommentarer
Postat av: Maja Sterner

Och du klarar allt. De vet jag!
''Glöm aldrig bort hur värdefull du är''

2013-08-07 @ 09:51:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0