there's nothing like us.

i ett släkt rum med en lampa som blinkar tusen färger sitter jag med fingrarna på tangentbordet för att komma på något intressant att skriva,något som kanske är kul att läsa. jag vet inte hur många gånger jag har raderat bokstäver, rederat bokstav en efter en. Ute blåser vilsna snöflingor åt olika håll i stormen och mörkret var påväg att falla men det var då det slog mig, vi är alla vilsna och borttappade från början, det är först när man möter rätt person som man kan visa vägen för varandra. det enda stället man kan tappa bort sig då, är i den andras famn.
 
uppdateringen blir sämre och sämre pga att jag inte är mycket hemma, inte mycket alls faktiskt, har inprincip flyttat in till Dominic nu. Men jag ska försöka så gått det går att uppdatera! MIgår sov jag hos honom och vi kollade på film och myste som alltid, sen blev det skola... jag är så sjukt skolless nu så vet inte vart jag ska ta vägen. men jag har något att längta efter i alla fall, FREDAG. min kära än fyller 18 år och det blir partaj! I alla fall så fick jag jätte fina och mysiga tjocksockar utav farmor idag, hon har gjort dom själv också, så sjukt gulligt med texten också ''ståta med dom som en påfågel'' hih. igår inhandlade jag mig ett nytt 'mobilskal' också, så jag inte ska göra sönder mobilen mer, ehe. riktigt praktiskt faktiskt! hejdå ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0