16 år.

har du någonsin legat i din säng och lyssnat till en låt som Colbie Caillat – We Both Know och tänkt tillbaka på tillfällen som får dig lycklig? som får dig att rysa i hela kroppen och får dig att bli helt galen. Just nu, tänker jag tillbaka på när jag och Dominic var med varandra första gången ensamma efter vi berättade att vi hade känslor för varandra, jag minns hur han möter mig från bussen och när vi börjar gå hem till han blir det en sån otrolig pinsam tystnad, det var i Juli förra året, och en eller 2 gånger efter det får jag min första kyss av honom i hans säng, en kyss som verkligen betydde något, eller när vi sitter med några kompisar runt en eld på sommarkvällen och han ger mig sin tröja för att han ser att jag fryser, det är mer än ett halvår sen nu, men det är minnen jag nästan aldrig tänker på, men som alltid finns där och dom har byggt upp oss till dom vi är idag. Idag blir jag galen om jag inte får vara med han på nätterna och jag kan vara mig själv med honom och det går inte en dag utan att jag skrattar och har ett leende upp till öronen när jag är med honom. 16 och nykär som aldrig förr.
 
Kan ni tänka er bara en sån sak? att tankar kan få oss så glad? en låt som du minns från ett speciellt tillfälle kan genast få dig att minnas den stunden? kan ni tänka er hur något så vackert som kärleken kan existera ibland oss? kan ni förstå hur man kan se så olika på saker fast längst in betyder det alltid samma sak?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0