ingen har mig som han har mig.

för innan var allt så svart och otydligt, innan honom. så det var otroligt att det var där, precis där.. i mitten utav den långa kyssen, den som efter några sekunder skulle spricka i ett leende, det var där jag insåg vad lycka var för mig, det var honom, för ingen har mig mer än vad han har mig och ingen känner mig som han känner mig. jag var lycklig, en flicka i paradiset utav kärlek, en kärlek som enligt mig skulle vara förevigt, för enligt mig fanns det inget slut, enligt mig var det han och jag, jämt.
 
sitter och lyssnar på Hope – Who Am I To Say, en gammal låt som jag brukade lyssna på långt tillbaka. Jag brukade gråta till den fast jag inte visste vad den handlade om, antar att det var för melodin. Idag har jag i alla fall fått en del utav mina uppgifter som jag ska ha klart tills sommarlovet, nu blir det bara att plugga stenhårt, det lättar lite att man har en underbar pojkvän som kan hjälpa :$ nu ska jag se på dom sista avsnitten utav One tree hill, godnatt ♥
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0