och världen förtjänar inte dig.

så som jag sprakade höstens gula löv runt mina fötter, så som jag lyssnade på Håkan Hellström med Det Är Så Jag Säger Det, i mina vita hörlurar, så som jag gick och hade tom blick genom staden med en känsla som jag vill men samtidigt inte känna. Jag kan säga hur fångad jag var i orden Håkan sjöng, hur jag kände igen mig i vart enda ord, för det var så jag sa det, '' du är det finaste jag vet, när allt annat är falskt och fel. ''

 

nu sitter jag på något som ska vara ett café för att fördröja tid tills min buss hem går. helt bortom vetskap om vad jag håller på med. Magkatarren är tillbaka och den här gången har jag anledningar till varför, stress,orolighet och annat dumt. Samtidigt som jag gick från skolan mötte jag ansikten som jag en gång kände, som jag nu inte har en anledning till att kolla på. Jag skulle kunna säga att det känns bra, men då skulle jag ljuga. Men vad har jag för val? jag vägrar ha personer i min omgivning som jag varken trivs med eller får mig att må dåligt. men jag är lycklig, lycklig över att jag har människor i mitt liv som får mig att må bra, som får mig att skratta tills jag tappar andan, höjden utav lycka kallar jag det.

 

som jag sitter här kan jag samtidigt se så lyckliga par, människor som har hittat varandra av en slump, människor som har hittat varandra för att det var en mening med det och ingenting annat. Jag kan se hur flickan rakt över rummet skrattar och ler åt killen som sitter mitt emot, jag kan se hur han stryker hennes kind och jag kan samtidigt se hur hennes kinder blir röda. Jag vet inte hur det går till, men jag blir glad i hela kroppen, jag känner hur jag börjar le, ser nog dumt ut, en flicka i soffan på ett café som sitter och ler för sig själv. men det spelar ingen roll för idag, idag ska jag försöka att finna lycka i allt jag har och inte se tillbaka på det som får mig att må dåligt, jag kommer nog aldrig att vända tillbaka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0