gymnasiet.

som sagt, hemma från skolan med bruten handled och ett trasigt leende. missar mediaproduktionen, missar pontus när han för en gångs skull blivit frisk, saknat han ja, men det hör inte hit. jag sitter hemma, i min säng och kommer förmodligen fortsätta på novellhelvetet.
 
Det brukade vara något som jagvar bra på, något som jag tyckte va kul, roligast i skolan. Men.. när man har en lärare som trycker ner än så orkar inte judith, hon saknar Janette och hela sin förra skola, varför kan man inte spola tillbaka tiden till Högstatiet? för vad är det här egentligen med Gymnasiet? att plugga häcken av sig? att vänta i 3 år efter studenten och supa sig redlös? att få lärare som skriker ''hållkäften'' enligt mig, är det inte värt det.
 
Judith hade förväntat sig gymnasiefester,mycket friare än i högstadiet, inte så mycket jobb nya kompisar, okej det fick jag, jag har världens bästa klass. men .. det är lärarna som gör så att jag inte vill gå dit, det är bara för mycket, läxor, elaka lärare, jag tänker inte säga till, skriker man åt barn eller är elak ska man inte ha något med dom att göra och det måste man egentligen inse själv.
 
det är inte så lätt heller när dom gjorde om lijen som jag skulle ta, jag ville ha inriktingen Foto och inte Media, vadå slagit ihop ämnerna? är dom dum? utan att medela oss? det är ju bara idiotiskt. Vi ska få ett betyg inom Ljud, Foto och Illustrator skiten, hur fan går det ihop?  vi valde FOTO. ännu mer idioti.
 
Sen är det inte så lätt när lärare favoritiserar elever som tycke rom ämnet eller tycker att det är jätte kul! sen hatar dom andra eleverna som försöker och ber om hjälp. då är det kanske inte så kul att få i svar '' är du efterbluven?'' liksom, vi går in skolan för att LÄRA, då ska vi inte få skit för att VILJA lära oss.
 
fine, bra utbildning,bra jobb, mer pengar, men vad betyder pengar när man slösar bort 3 år i en skola som gör så att man inte har någon fritid? vi är ung, vi är allt från 16 till 18 år och vi måste ha det. Judith  som sagt, det jag förväntade mig finns ju inte ens på kartan. men här sitter jag nu, helt borta i alla läxor och jag blir närvös bara utav att kolla i klass-gruppen vi har på facebook, läxor och prov till varje dag. och jag strässar som ett as, men jag har aldrig varit sån som pallar stress. judith är så körd. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0