sjukt med respekt.

 

så mycket sanning.

'' Vet ni varför ert förhållande börjar så perfekt, men sedan vänder allting från ingenstans? För ju mer tiden går, desto mer känslor får du. Desto mer försiktig blir du och desto mer svartsjuk blir du. Men vissa gör felet att dom visar det på fel sätt. Från början tycker du tex att det är okej att han/hon går ut och festar, men efter några gånger börjar du känna en viss osäkerhet. Du blir rädd att förlora den du tycker om och visar det på fel sätt. Du börjar sätta gränser, du börjar småbråka, du klandrar din partner för att han/hon inte är samma person som innan, men sanningen är att det är du som förändrats. Jag själv vill bara att mitt förhållande ska gå uppåt, uppåt och uppåt, men sedan vet jag också att det måste gå ner, men det är då vi ska hålla ihop och se varandra som ett team. Istället för att uppskatta att din partner bryr som om dig, tycker du det är jobbigt. Du börjar irritera dig för tycker inte din partner är som han/hon brukade vara. Ni börjar irritera er på varandra, ni småbråkar. Ni pratar inte som ni gjorde innan och många gör felet att ge upp här. Allt detta började när känslorna blev starkare, men visades på fel sätt. Men båda gjorde fel. Det dom gjorde var att släppa varandra när känslorna ökade som mest. Dessa två personer kunde göra något bra av detta men dom gick åt varsitt håll, när dom egentligen skulle vara mot samma väg. Och detta vet dom inte idag. Är det inte sjukt hur kärleken kan vilseleda dig? Är det inte sjukt hur kärleken kan lura en? Kärleken är mäktig, men ni måste också vara mäktiga. '' 

birsta med en fin vän.

idag ska jag inte vara hemma, drar med min kära vän till birsta och äter donken, ehehe. Men innan min lunch på birsta ska jag äta frukost, godis. eheh, judith firar sitt lov! det kommer att bli kul att träffa fia, var ungefär 2 veckor sen! Först ska vi hämta upp min kära syster som varit på konfaläger, som jag för 2 år sen! åh vad jag saknar dom tiderna. men ska dra nu. PEACE POLERS

Hej måndagskväll, varför så ensam?

'' Hej Måndagskväll, varför så ensam? ''
tänker krypa ner i sängen och smsa med Vincent. sen ska jag slå på en film och försöka få min hjärna att tänka att jag inte är så ensam. jag ska få mig själv att tänka rätt, att tänka possitivt, jag blir bättre och bättre på det. men jag har mitt godis så det kommer jag att komma långt på. men jag kommer nog aldrig mer låta någon komma in i mitt liv, i alla fall inte bli en sån stor del utav det. jag är nu nybörjare i att komma framåt, nybörjare i att gå själv och få balans, som när man var liten, nybörjare. jag saknar lilly också, fan att hon skulle åka, känner mig mer ensam utan henne. nu ska jag duscha, ränsa tankar sådär. peace
 
 

lys lika starkt som stjärnan som en gång var våran.

för mycket fest, för mycket lycka, för mycket leende, för mycket kaos för att jag har kunnat bloggat.
jag har gått på lov i alla fall, det efterlängtade höstlovet, men jag skulle inte klala det höst, det är inte längre löv som vimlar omkring på marken, det är snö, iskall snö som ligger där och ser så otroligt fult ut. jag som ville ha färg i mina Oktober dagar. nu ligger jag hemma och känner mig ovanligt ensam, hatar att vara ensam och inte ha NÅGONS närhet.  men jag har inte svårt för leenden, klart jag alltid har ett leende på läpparna, som sagt, det finate en flicka kan ha i ansiktet.

ÄLSKADE ÄLSKADE HÅKAN.

LYCKLIGLYCKLIGLYCKLIGLYCKLIG. 
skulle kunna skriva det hundra gånger om, Håkan till Peace And Love 2013 och jag är förstummad utav lycka. jag kommer stå längst fram bland tusentals skrikande personer i publiken, kommer gråta utav lycka. kommer sträcka mina armar så långt fram det bara gå, kommer höra hur hans röst sjunger alla dom perfekta orden, kommer höra hur han får alla i publiken att sjunga med. Efter konserten kommer jag att kunna dö lycklig. älskade håkan ♥

en onsdags kväll med ett leende.

ute bland stjärnor och med musik som hörs från mils avstånd. Var ute några timmar och skrattade så jag tappade  andan, dansa på ett parkeringshus med en gammal vän, det är bevisat, någon utav få som kan få mig sådär lycklig, ni skulle ha sett mitt leende, vilken lycka! Lämnade min lilla by för att se stadsljusen och trafikljus, För att se vuxa på på krogen i finkläder i bara några minuter. En onsdagskväll för mig, en onsdagskväll med ett leende.


höjden utav lycka.

hur kan man vara lyckligare? hur kan man stå stadigare? hur kan man vilja något annat än att bara skrika ut all lycka? jag har inte allt, men jag har lärt mg att sett förbi allt dåligt och finna lycka i det jag har. jag kan se mig sjäv i spegeln, och jag ser inte längre dedär förkrossade ansiktet, jag ser ett leende som jag saknat att ha, jag ser en flicka med alla chanser i världen bara hon ser förbi det som hindrar henne, jag är stolt över henne, hon har äntligen lärt sig att finna lycka i det hon har. peace ♥
 

när räknas man som människa?

Vaknade av att vinden tog tag i grenarna utanför, jag vaknade av att grenarna slog mot fönstret, av att vinden åkte längst husväggen. Det känns som att miljoner knivar sticker in i magen och jag kan knappt stå, fast jag har min balans, magkatarr.. vilken idioti. 
 
Jag tänker tillbaka på Flickan och Pojken på Cafét, jag kan se framför mig hur lycklig dom var, jag kan fortfarande se leendet hon fick när han smekte hennes kind. hur finner man sådan lycka? hur finner man det man letar efter? jag kunde se alla känslor på en och samma gång i det leendet och i samma stund som hennes kinder blev vin röda, det var höjden utav lycka.
 
'' du kanske är bra på att vara själv, men usel på att vara ensam '' så var det, ensam är inte stark, ensam är ensam och ensam är höjden utav sorgsenhet. Jag var inte ensam, jag var lycklig i en värld full utav människor som älskade mig, och inte en värld full utav orättvisheter. Jag kollade ner på mina fötter, som nu stod stadigt på marken och jag hade inte tappat in balans.
 
 

10.21

att vakna till något så vackert som höstsolen, solen som spricker fram mellan dom gula löven, det var något utav det vackraste jag sett, för nej, han räknas inte. Oktober, säg mig, hur kan du vara så vacker? jag kunde se hur fåglarna lämnade Sverige med luften under sina vingar, jag vill också lämna något, jag vill lämna stan. Jag sitter nu i mitt rum med en sliten morgonrock och lyssnar på inget mindre än Håkan, min älskade Håkan. 
 
Jag ska låta mina fötter skrapa i marken medans jag går genom höstdagen som om den var min egen, jag ska ha mina vita hörlurar och lyssna på Håkan medans jag låter höst solens strålar träffa mitt ansikte.Jag ska låta luften fånga mig och jag ska låta mig själv bli fångad. jag ska tänka på det som känns värt att tänka på, jag ska gå på vägen med samma tomma blick som jag en gång gick med genom stan.
 
jag ska forma röken som kommer ur min mun till frågetecken och fråga mig själv vad jag hålller på med. Jag ska tvinga mig själv att fantisera om det omöjliga och jag ska fantisera om att det omöjliga blir möjligt. jag ska få mig själv att inte släpa fötterna i marekn, jag ska få mig själv att inte skrapa bort höstlöven under mig. jag skulle visa dom vem jag var, jag skulle visa att jag var stark nog att kunna gå själv utan någon som backade min rygg.
 

och världen förtjänar inte dig.

så som jag sprakade höstens gula löv runt mina fötter, så som jag lyssnade på Håkan Hellström med Det Är Så Jag Säger Det, i mina vita hörlurar, så som jag gick och hade tom blick genom staden med en känsla som jag vill men samtidigt inte känna. Jag kan säga hur fångad jag var i orden Håkan sjöng, hur jag kände igen mig i vart enda ord, för det var så jag sa det, '' du är det finaste jag vet, när allt annat är falskt och fel. ''

 

nu sitter jag på något som ska vara ett café för att fördröja tid tills min buss hem går. helt bortom vetskap om vad jag håller på med. Magkatarren är tillbaka och den här gången har jag anledningar till varför, stress,orolighet och annat dumt. Samtidigt som jag gick från skolan mötte jag ansikten som jag en gång kände, som jag nu inte har en anledning till att kolla på. Jag skulle kunna säga att det känns bra, men då skulle jag ljuga. Men vad har jag för val? jag vägrar ha personer i min omgivning som jag varken trivs med eller får mig att må dåligt. men jag är lycklig, lycklig över att jag har människor i mitt liv som får mig att må bra, som får mig att skratta tills jag tappar andan, höjden utav lycka kallar jag det.

 

som jag sitter här kan jag samtidigt se så lyckliga par, människor som har hittat varandra av en slump, människor som har hittat varandra för att det var en mening med det och ingenting annat. Jag kan se hur flickan rakt över rummet skrattar och ler åt killen som sitter mitt emot, jag kan se hur han stryker hennes kind och jag kan samtidigt se hur hennes kinder blir röda. Jag vet inte hur det går till, men jag blir glad i hela kroppen, jag känner hur jag börjar le, ser nog dumt ut, en flicka i soffan på ett café som sitter och ler för sig själv. men det spelar ingen roll för idag, idag ska jag försöka att finna lycka i allt jag har och inte se tillbaka på det som får mig att må dåligt, jag kommer nog aldrig att vända tillbaka.


Keep your head up, keep your heart strong.

Jag vill gräva mina naglar in i marken så djupt att den skakar, skrika tills min hals är öm.
 Vad som helst som håller mig förnuftig för cigarettrök och cokacolaandredräkt fungerar inte längre. 
en utav mina finaste vänner!  F på matteprovet, jag och mer än halva klassen, HIGHFIVE!
 

ingenting har ett perfekt slut.

ag skulle kunna skrika rakt ut hur otroligt förbanad jag är, jag skulle kunna skrika ut en lättnad som jag letat efter i något som känns miljoner timmar. jag kan nu säga att jag inte har något att ha skuldkänslor för. MIn mamma, hon hjälpte mig genom dehär, jag ska inte ödsla fler tårar på något som för tillfället känns omöjligt. jag har dom personerna jag behöver och så om det fattas någon,det får jag ta. det krävs mod för att gå vidare, mod för att se framåt och inte blicka bakåt. jag ser mig själv i spegeln ännu en gång, och jag kan äntligen få fram det leendet som jag letat efter. jag behövde inte en smäll på käften för att komma i rätt balans, jag kan nu stå, stå rakt och veta att om jag faller ännu en gång, då ska det avra värt fallet. 

jag behöver ett slag i ansiktet för att komma i rätt balans.

imorse vaknade jag med tårar i ansiktet, jag låg kvar i sängen längre än vanligt, jag kollade mig i spegeln och sen tvättade jag bort sista mascara resterna från ansiktet. jag kände inte igen mig själv, helt förstört, sliten efter en natt i tårar och ångest. .jag sitter nu på skolan, helt slut. värsta natten i miitt liv hitills. Jag vill inte synas, vill vara hemma, isolerad ifrån omvärlden. Skulle göra allt för att få saker ogjort, ingen är perfekt, men gör man för många misstag känner man sig för misslyckad. jag har bryrtit ihop mer gånger än vad jag kan minnas. jag vill inte veta av mig själv. vet inte ens vad jag gör på skolan, för mycket tårar och för mycket tankar för att kunna koncentrera mig. allt som snurrar är jag själv och tusen tankar om vad jag kunnat gjort bätrre, tankar om vänner som sviker och tankar om hur otroligt misslyckad jag känner mig. Jag känner hur mina hjärtslag går snabbare och snabbare och det omvandlads snart till panik och ångest ännu en gång. att kännas sig så mennigslös och samtidigt så osäker på vad som kommer att hända nu är höjden utav förrvirring. jag behöver ett slag i ansiktet för att komma i rätt balans.   judith, varför har du gjort såhär mot dig själv?

 

döda mig själv hundra gånger om.

först vill jag döda mig själv, sen vill jag göra det tusen gånger om. pratat med philip i säkert 2 timmar sammanlagt. han hjälper mig genom allt, han är nog den bästa jag har. inte kunnat andas eller prata, tårarna och paniken har tagit över mig. skulle jag kolla mig i spegeln nu skulle jag se mascara över hela ansiktet plus en sårad och en förkrossad judith. kommer inte ha ork till skola, knappt ork till att skriva dom här raderna. jag har sårat mig själv, gjort så jag knappt ha ork till att stå, faller snart isär. vad har du gjort judith?

samma som förr?

.. jag hade glömt, jag hade glömt bort vilken person du var innan, innan allt föll på plats och var bra, när allt var kaos och förjävligt, går tillbaka till exakt samma som förut. mina förhoppningar har försvunnit och allt jag ser nu är mina fötter, kollar nu ner mot marken, vart ska jag? åt helvete med dehär.

I search for between the sheets. Oh feelin' blind and realize, All I was searchin' for was me.

i fredags var jag på Johns 18 års fest, den var ju bara grym, åkte först ut till Alnö för att möta Hanne och hennes polers, det var riktigt riktigt kul! och så i lördags var jag på simons 30 års fest, badade badtunna och bara levde livet. nu sitter jag hemma med chips, dipp och juce i min ensamhet och bara hatar folk. hejdåå ♠ 

kvällsbloggning

åkte till Somrudii efter skolan. pratade och lagade thaimat, efter det drog vi till söråker för hon skulle på möta om Guldstegen, passade på och prata med Dominic också. Det gick som det gick, nu ska han med på 30 års kalas med släkten på Lördag, blir kul det! nu ska jag lägga mig i sängen och kolla serier. världens bästa höstlåt dehär, peace ♥

14.16

sitter på skolan och är helt slut, fast jag haade sovmorgon till halv 1. Idag har jag bara tre lektioner och slutar ungefär om en timme, för dagen, jag är glad, men samtidigt så jävla osäker,orolig, det består mina dagar utav nu, oro och rädsla. Men samtidigt så är jag så sjukt lycklig, glad, leendet är så stort att jag snart spricker.  Judith taggar helgen med en oslagbar vän. klart den blir grym! sen ska jag fira min kusins 30 års dag också med släkten, snacka om rolig helg. men varför? är jag då så orolig och nervös? judith säger hejdo bloggen, peace

someone like me.

'' ni tjejer har löshår,fake naglar och smink, så kom inte och säg att ni letar efter en ''riktig kille.''
för det första så har inte alla tjejer det, men det är så idiotiskt att säga så, eftersom att utseendet inte har ett skit med insidan att göra, jag skulle lätt kunna ha en kille som använder smink osv. bara han har en riktig insida och är snäll med mig och jag älskar han, alltså om man är ''fake'' har det ingenting alls med utseendet att göra, allt handlar bara om insidan. man kan ha världens finaste personlighet fast man använder dedär. hah nu kommer vi in på mig, och ja, jag använder smink, jag har lösngalar ibland och jag har hårfölängning men det betyder inte att jag är fake för det? jag menar, jag har det för att JAG känner mig fin i det, inte för något annat. Om tjejer skulle klä upp sig för killar skulle vi lika gärna kunna gå nakna. nej jag drar inte alla killar över en tråd, men vissa skriver dehär rätt ofta och enligt mig, har dom fel :))))) judiths åsikter dehär, och nu tänkte jag till för en gångs skull, APLÅDER!  
 

gymnasiet.

som sagt, hemma från skolan med bruten handled och ett trasigt leende. missar mediaproduktionen, missar pontus när han för en gångs skull blivit frisk, saknat han ja, men det hör inte hit. jag sitter hemma, i min säng och kommer förmodligen fortsätta på novellhelvetet.
 
Det brukade vara något som jagvar bra på, något som jag tyckte va kul, roligast i skolan. Men.. när man har en lärare som trycker ner än så orkar inte judith, hon saknar Janette och hela sin förra skola, varför kan man inte spola tillbaka tiden till Högstatiet? för vad är det här egentligen med Gymnasiet? att plugga häcken av sig? att vänta i 3 år efter studenten och supa sig redlös? att få lärare som skriker ''hållkäften'' enligt mig, är det inte värt det.
 
Judith hade förväntat sig gymnasiefester,mycket friare än i högstadiet, inte så mycket jobb nya kompisar, okej det fick jag, jag har världens bästa klass. men .. det är lärarna som gör så att jag inte vill gå dit, det är bara för mycket, läxor, elaka lärare, jag tänker inte säga till, skriker man åt barn eller är elak ska man inte ha något med dom att göra och det måste man egentligen inse själv.
 
det är inte så lätt heller när dom gjorde om lijen som jag skulle ta, jag ville ha inriktingen Foto och inte Media, vadå slagit ihop ämnerna? är dom dum? utan att medela oss? det är ju bara idiotiskt. Vi ska få ett betyg inom Ljud, Foto och Illustrator skiten, hur fan går det ihop?  vi valde FOTO. ännu mer idioti.
 
Sen är det inte så lätt när lärare favoritiserar elever som tycke rom ämnet eller tycker att det är jätte kul! sen hatar dom andra eleverna som försöker och ber om hjälp. då är det kanske inte så kul att få i svar '' är du efterbluven?'' liksom, vi går in skolan för att LÄRA, då ska vi inte få skit för att VILJA lära oss.
 
fine, bra utbildning,bra jobb, mer pengar, men vad betyder pengar när man slösar bort 3 år i en skola som gör så att man inte har någon fritid? vi är ung, vi är allt från 16 till 18 år och vi måste ha det. Judith  som sagt, det jag förväntade mig finns ju inte ens på kartan. men här sitter jag nu, helt borta i alla läxor och jag blir närvös bara utav att kolla i klass-gruppen vi har på facebook, läxor och prov till varje dag. och jag strässar som ett as, men jag har aldrig varit sån som pallar stress. judith är så körd. 

08.10

hejhej, jag känner för att ta igen all den tiden jag har missat. jag ber om ursäkt för den otroligt dåliga bloggningen, men jag har helr enkelt inte tid, för mycket skola, för mycket bruten handled, för mycket fest, för mycket planering, judith hinner inte med. men idag.. idag ska jag inte göra er besviken. nu sitter jag här, i min säng och har ingen aning om varför jag är vaken, sjukanmäld, kommer förlora studiebidraget, helt bort är jag, va har hänt judith? var inne på akuten igår, för en handled som var helt borta, jag kan ju bara säga att dom är dum i huvudet, satt i 4 timmar och bara väntade på svar i onödan, vilken idioti. 

RSS 2.0